Varför Får Man Svamp På Kroppen?

Svampinfektioner i slemhinnor – Svamp i slemhinnor kännetecknas av rodnad, ofta med en vit beläggning, och klåda eller sveda. Vid svamp i munnen kan det även bildas sprickor i mungipan medan svamp i underlivet ofta ger en vit, grynig flytning.

• Svamp i munnen – Svamp finns naturligt i munnen. Ibland rubbas balansen i munnen och då kan svampen föröka sig och utvecklas till en infektion. Det kan till exempel bero på nedsatt immunförsvar, muntorrhet eller en förändrad bakterieflora. Svamp kan föröka sig till följd av exempelvis antibiotika eller annan läkemedelsbehandling. Svampinfektion i munnen är vanligt hos små barn. Det kallas för torsk och ger en vit hinna i munhålan eller vita fläckar på tungan. Besvären går ofta över av sig själva. Vuxna kan också få svamp i munnen med kraftig irritation och sveda, ibland med sprickor i mungiporna. Tillfällig eller så kallad akut svamp läker ofta utan behandling, men det är viktigt med god munhygien. Vid muntorrhet kan du behöva salivstimulerande medel. Om infektionen beror på läkemedel brukar besvären försvinna efter avslutad behandling. Kronisk svamp i munnen kan orsakas av exempelvis tandproteser eller, Ibland är en svampinfektion i munnen tecken på en bakomliggande sjukdom som behöver behandlas.
• Svamp i underlivet – Vanligast hos kvinnor i fertil ålder och hos kvinnor som får östrogenbehandling i samband med, Infektionen orsakas av en jästsvamp som finns naturligt i kroppen. Svampen får lätt fäste och kan föröka sig om slemhinnan i underlivet är skör, skadad eller om bakteriefloran eller hormonbalansen i slidan har förändrats. Typiska symptom är klåda, sveda, torrhet och rodnad i slidöppningen. Många får även vita, gryniga flytningar. Besvären kan försvinna av sig själva, men återkommande svampinfektion i underlivet kan kräva läkemedelsbehandling med exempelvis vagitorier. Det är däremot viktigt att inte behandla i onödan eller för ofta. Män som får svamp i underlivet behöver sällan behandlas. Besvären kan visa sig i form av rodnad och torrhet på penis, pungen eller i ljumskarna. Ibland syns en vit hinna på ollonet.

Var kommer svampinfektion ifrån?

Olika faktorer ökar risken för en svampinfektion – Grundorsaken till att du kan få en svampinfektion i underlivet, och att den ger symtom, är okänd. Men det finns några faktorer som ökar risken för svampinfektioner:

En antibiotikabehandling kan påverka de nödvändiga bakterierna i slidan, vilket kan bidra till att du får en svampinfektion. Svamp kan bero på att immunförsvaret är nedsatt av någon anledning. Till exempel om du håller på att bli sjuk eller har stressat mycket. Hormonerna i kroppen påverkar slemhinnorna och därmed immunförsvaret i underlivet. Därför är det vanligt att få en svampinfektion strax före mens eller under en graviditet. Ibland kan svamp komma av att något har skavt mot slidan eller blygdläpparna, till exempel om du har cyklat mycket eller haft mycket slidsex. Det är för att svampen lättare får fäste om det finns små sår eller sprickor.

Ida Friedmann, 1177.se, nationella redaktionen Lena Marions, läkare, specialist i gynekologi, Södersjukhuset, Stockholm : Svamp i underlivet

Varför får man svampinfektion i kroppen?

Nagelsvamp – Nagelsvamp angriper oftast tånaglarna och påverkar nagelns utseende. På huden kan svampinfektioner ge röda utslag, klåda, fjällning eller sårig hud. På fotsulan kan huden bli torr och fjällande. Infekterade slemhinnor i munnen kan bli kraftigt röda, ibland med vita beläggningar.

1. Det kan också svida.
2. Ibland kan det uppstå sprickor i mungiporna.
3. De tydligaste symtomen på svampinfektion i underlivet är klåda och irritation.
4. Vinnor kan ibland få en luktlös vit grynig flytning.
5. Nagelsvamp gör att nageln blir gulaktig, förtjockad och uppluckrad.
6. Svampinfektioner kan ibland vara svåra att skilja från andra hudsjukdomar.

När och var ska jag söka vård? Kontakta en om du tror att du har något av följande:

Torsk Ringorm Hårbottensvamp Nagelsvamp Svamp på fotsulan eller i hudveck.

Kontakta också en vårdcentral om du har behandlat med receptfritt läkemedel i några veckor men inte blivit bättre. Vänta tills det blir vardag om det är helg. Många mottagningar kan du kontakta genom att, Kontakta din tandläkare om du har tandprotes och tror att du har svampinfektion i munnen.

• Ring telefonnummer 1177 om du vill ha,
• Då kan du få hjälp att bedöma dina symtom och var du kan söka vård.
• Eftersom svamp trivs där det är varmt och fuktigt är det bra att hålla huden ren och torr.
• Använd så luftiga kläder eller skor som möjligt.
• Det finns flera olika receptfria läkemedel som motverkar svamp och som kan användas vid följande svampinfektioner: Vilket läkemedel du ska använda beror på var på kroppen du har besvär.

Läkemedel i form av kräm, gel, lösning och schampo används mot infektioner i hud och hårbotten. Det finns kräm som även innehåller kortison, som lindrar klåda. Nagelsvamp behöver inte behandlas om du inte har besvär av nagelförändringarna. Det finns ett medicinskt nagellack som du kan köpa om en läkare har konstaterat att du har nagelsvamp.

Svampinfektioner i slidan kan försvinna av sig själv och då behöver du inte göra någonting. Om du har så mycket besvär att du vill behandla dig finns vagitorier och vaginaltabletter. Det är, Vaginalkräm och vaginalgel kan användas både i slidan och runt slidmynningen. Fråga på ett apotek vilka läkemedel som finns för dina besvär.

Det finns även andra läkemedel som du kan få på recept av en läkare. Allvarliga svampinfektioner Ibland kan svamp infektera olika organ i kroppen, till exempel lungorna, tarmen, urinvägarna och hjärnan. Det kallas invasiva svampinfektioner. Sådana infektioner är ovanliga men allvarliga.

1. Risken för invasiva svampinfektioner ökar om ditt immunförsvar är försämrat.
2. Det kan till exempel vara om du har en sjukdom som cancer, hiv eller dåligt kontrollerad diabetes.
3. Detsamma gäller om du har fått ett organ transplanterat eller behandlas med cytostatika.
4. Risken ökar också om du får dialys, har brännskador eller har genomgått en stor operation.

Ett vanligt symtom är feber. I övrigt kan symtomen vara diffusa och beror på vilket organ som är infekterat. Åsa Schelin, 1177.se, nationella redaktionen Kristina Lewis, hudläkare, Stockholm : Svampinfektioner

Kan svamp på huden smitta?

Hudsvamp – symptom, orsaker, behandling och prov Svamp finns naturligt på huden, men ibland orsakar hudsvamp besvär som kräver behandling. Det är när svampen förökar sig för mycket som problemen uppstår, då den tar över för mycket av bakteriefloran på området. Det kan också handla om svamp som normalt sett inte finns på huden.

1. Svampinfektioner i huden kan visa sig genom:
   • Röda utslag
   • Klåda
   • Fjällning
   • Sårig hud

   I vissa fall kan angreppsområdet också börja vätska. Eftersom symptomen på hudsvamp kan likna andra hudbesvär är det bra att ta reda på att det handlar om just svamp, då det är viktigt att sätta in rätt typ av behandling. Hudsvamp är vanligen helt ofarligt, men det kan i vissa svårare fall gör att huden spricker. Dessa sprickor kan ge rosfeber. Rosfeber ger rodnad, ömhet och ödem i området samt feber och ibland kräkningar

2. Besvär med hudsvamp orsakas av att någon svamp förökar sig någonstans på kroppen. Det handlar vanligen om trådsvampar.Trådsvampar finns vanligtvis inte på huden, men kan överföras när du kommer i kontakt med infekterade ytor. Svampen kan breda ut sig över stora hudområden och kan dessutom sprida sig till naglarna. Hudsvamp smittar framförallt vid direktkontakt, men även indirekt kontakt kan överföra infektioner. Några exempel är handdukar, duschgolv och husdjurs päls. Svamp trivs bra i varma och fuktiga miljöer och därför drabbas idrottare oftare av svamp än andra. Dels är de mer svettiga och blöta, dels vistas de i miljöer där svamp lätt sprids. Hudsvamp brukar oftast uppstå i hudveck. Några vanliga platser är kring ljumskar, bröst och skinkor. När hudsvamp uppstår på fötterna brukar det kallas för, Det kan leda till torr och fjällande hud. Även, underlivet och munnen kan drabbas av svampinfektioner. Hudsvamp är smittsamt och kan sprida sig mellan olika ställen på kroppen. Därför bör du tvätta dig noggrant efter att du svampbehandlat ett område på kroppen. Annars är risken att du kommer i kontakt med ett annat område och överför svampinfektionen dit.
3. Hudsvamp behandlas med receptfria svampläkemedel. Dessa finns i form av krämer, gel och pulver. Om den receptfria behandlingen inte fungerar kan du behöva söka vård för att få annan hjälp. Du bör bara behandla dig mot hudsvamp om du vet att det faktiskt är svamp. Vid svår inflammation eller för personer med nedsatt immunförsvar kan det vara nödvändigt att behandla med antibiotika.
4. Köp för att ta reda på om du har hudsvamp orsakad av trådsvampar (dermatofyter). Dessutom kan du får hjälp med problemet utan att besöka en vårdcentral. När du har fått självprovtagningskitet tar du ett hudprov enligt instruktionerna och därefter skickar du provet till vårt kvalitetssäkrade laboratorium. Hudprovet tas genom att skrapa på det angripna området och gör alltså inte ont. Tre dagar efter att provet inkommit till laboratoriet får du ditt svar på Dynamic Codes webbsida. Med din personliga analyskod hämtar du provsvaret och får reda på om ditt prov innehöll trådsvamp (dermatofyter) inom släktena Trichophyton, Microsporum och/eller Epidermophyton eller inte. Visar sig ditt prov innehålla trådsvamp (dermatofyter) inom släktena Trichophyton, Microsporum och/eller Epidermophyton får du hjälp att komma i kontakt med en digital vårdgivare som hjälper dig. Skulle du föredra en annan vårdgivare än de som Dynamic Code hänvisar till så är det bara att skriva ut ditt provsvar och ta med. Är provet negativt, dvs. innehöll inte trådsvamp (dermatofyter) inom släktena Trichophyton, Microsporum och/eller Epidermophyton, och du fortsätter uppleva symptom kan det bero på andra hudsjukdomar som t.ex. eksem eller psoriasis. Förebygg hudsvamp Det finns saker du kan göra för att undvika hudsvamp. Allra viktigast är att hålla huden ren och torr. Tvätta regelbundet, men undvik överdriven tvättning. Bär kläder som andas och inte skaver. Det är bra att använda tofflor när du vistas i t.ex. badhus och omklädningsrum.

: Hudsvamp – symptom, orsaker, behandling och prov

Hur vet man om man har svamp på kroppen?

Vid ytliga infektioner brukar det ofta räcka med att hålla huden ren och torr men i vissa fall behövs läkemedel för att bli av med infektionen. Det finns två typer av svamp som orsakar vanliga infektioner i hud, slemhinnor och naglar: Jästsvamp.

Hur blir man av med svamp i kroppen?

Besvär som kan likna svamp – Svamp som orsakar utslag kan ibland misstas för andra hudbesvär som exempelvis eksem, torr hud eller, Omvänt kan även eksem och psoriasis göra dig mer sårbar för svampinfektioner. Missfärgade naglar kan också bero på psoriasis eller till exempel tryck från skor som orsakar,

• Eller bakterieinfektioner kan ibland likna svamp.
• Barn får särskilt ofta utslag på kroppen i samband med barnsjukdomar eller exempelvis medaljongsjuka.
• Även kan orsaka utslag på kroppen.
• Läs gärna mer om,
• Svamp i slemhinnor kan ibland likna andra besvär.
• Burning mouth syndrome” kännetecknas av sveda och en brännande känsla i munnen.

Så kallad geografisk tunga ger inflammatoriska förändringar på tungan. Bakteriella infektioner och sexuellt överförbara sjukdomar kan ibland ge liknande symptom som svamp i underlivet.

Hur behandlar man svamp på huden?

Har du fått hudsvamp? Så blir du av med svamp i huden! | MEDS.se Hudsvamp och svampinfektioner uppstår ofta i hudveck som under brösten, i ljumskarna, mellan skinkorna och mellan tårna. Svamp i huden går oftast att behandla med receptfria läkemedel. Här berättar vi varför svampinfektioner uppstår och hur du blir av med dem!

Kan stress orsaka svampinfektion?

Svamp i underlivet kan bero på obalans – Miljön i slidan är vanligtvis sur och full av nyttiga mjölksyrebakterier som skyddar mot svamp och andra infektioner. Antibiotikabehandling kan döda de goda mjölksyrebakterierna som finns naturligt i slidan och kan öka risken för svamp. Skav mot underlivet, till exempel av samlag eller cykling, kan också ge svamp. Svampen får nämligen lättare fäste om man har små sår eller sprickor. Hur lätt eller svårt man får svamp är individuellt, och att ha lätt att få svamp kan också vara ärftligt.2018-12-11 1000 UrinCUR Utipro Plus 179 2018-12-11 1000 CandiCUR 149 2018-12-11 1000 Intim Daily Wash 59 2018-12-11 1000 LactiCUR 139

Vad händer om man inte behandlar svamp?

Besvären kan försvinna av sig själva, men ibland krävs läkemedelsbehandling för att lindra besvär med svamp och klåda i underlivet. Det är däremot viktigt att inte behandla i onödan eftersom slemhinnan kan bli torr och skör.

Kan en svampinfektion gå över av sig själv?

Svamp i underlivet går oftast över av sig själv. Om symtomen är besvärande kan du använda receptfria läkemedel som dödar svampen. Går besvären inte över med receptfri behandling bör du söka vård.

Hur lång tid tar det för en svampinfektion att gå över?

Ha inte samlag när du har svamp – Det är ovanligt att svamp förs över till någon annan om du har samlag. Men ibland kan huden på en penis reagera med en slags allergisk reaktion mot svampen i slidan. Såna besvär går över av sig själv efter några dagar.

Är ättika svampdödande?

1. Kan hämma skadliga bakterier – Vinäger hjälper till att hämma och döda patogena mikrober, inklusive svamp och bakterier. Den har därför använts för rengöring och desinfektion samt mot nagelsvamp, löss, vårtor och öroninfektion. Det finns uppgifter om att Hippokrates använde vinäger för att rengöra sår för över tvåtusen år sedan.

Är svamp farligt?

Skivling innehåller små mängder arsenik – Vid sidan av de akut giftiga svamparna finns sådana som skadar på längre sikt, som den cancerogena stenmurklan eller ametistskivling, vilken innehåller små mängder arsenik. Stenmurklan som har omvärderats från läckerhet till giftig innehåller ämnet gyromitrin.

• Det kan också orsaka akut förgiftning, i svåra fall med neurologiska symptom som huvudvärk och epileptiska kramper.
• Det har orsakat dödsfall.
• En annan art som tidigare betraktats som ätlig är riddarmusseron.
• Men efter fall i bland annat Frankrike där ett dussintal personer insjuknade och tre av dem avled hissas nu varningsflagg för arten.

Giftet har en muskelupplösande effekt. Dock hade personerna ätit stora mängder av svampen i flera dagar. Hur farlig den är vid måttligt intag har inte studerats vetenskapligt.

Hur lång tid tar det för en svampinfektion att gå över?

Svampinfektioner i underlivet är vanligast hos kvinnor. Typiska symptom är klåda, sveda, torrhet och rodnad i slidöppningen. Många får även en vit, grynig flytning i samband med svamp. Besvären kan försvinna av sig själva, men ibland krävs läkemedelsbehandling för att lindra besvär med svamp och klåda i underlivet.

Hur lång tid tar det att bli av med Candida?

SVAMPINFEKTIONER – Vid intensivvård eller efter större kirurgi Candida-infektioner Svampinfektioner hos patienter inom intensivvården eller som genomgått större kirurgi orsakas oftast av olika Candida -arter. Den vanligaste formen är candidemi, d v s Candida i blodbanan.

1. Liniskt yttrar sig candidemi som sepsis av varierande svårighetsgrad – från antibiotikarefraktär feber till fullt utvecklad septisk chock.
2. En candidemi kan övergå i akut disseminerad candidiasis, varvid metastatiska infektioner med små abscesser i olika organ bildas, t ex i öga, njure och lunga.
3. I likhet med många bakterier kan Candida även orsaka lokalt invasiv infektion, t ex i buken, urinvägarna, pleura, skelett, leder eller kring proteser.

Behandlingsindikation föreligger alltid vid säkerställd Candida -infektion i form av växt av Candida i:

Blododling dragen från perifert kärl Normalt steril vätska, t ex likvor, led- eller pleuravätska Prov taget under sterila förhållanden från en icke dränerad abscess Peritonealdialysvätska vid peritonit eller påvisande av jästsvamp i vävnadsbiopsi från steril lokal

Vidare bör behandling i princip alltid ges om man funnit jästsvamp i peritonealvätska från en patient med nosokomial peritonit. Detsamma gäller vid växt i blod från CVK eller fynd av jästsvamp på CVK-spets om patienten har eller har haft feber eller symtom på sepsis.

1. Vid växt av jästsvamp från icke steril lokal, t ex bukabscess med kvarliggande dränage, får behandlingsindikationen ställas i relation till vilka andra agens som isolerats.
2. Ju kortare tid dränaget har suttit desto högre relevans har fyndet.
3. Växt inom ett dygn efter att dränaget satts talar starkt för en infektion.

Empirisk svampbehandling kan övervägas vid antibiotikarefraktär feber hos svårt sjuka koloniserade patienter med multipla riskfaktorer. Behandlingseffekten verkar dock begränsad hos patienter med stabil cirkulation. Vid nosokomial septisk chock bör däremot möjligheten av svampinfektion alltid övervägas och om patienten har riskfaktorer ska antifungal behandling snarast inledas tillsammans med övrig antibiotikabehandling.

Genomgången bukkirurgi Nekrotiserande pankreatit Akut eller kronisk njursvikt Mer än en veckas vårdtid på intensivvårdsavdelning Behandling med bredspektrumsantibiotika

Kolonisering med Candida kan förekomma på en eller flera lokaler som sår, dränage, luftvägar, urin och feces. Om patienten inte är koloniserad är sannolikheten för invasiv svampinfektion låg. Positiv urinodling från patienter utan KAD (> 10 4 cfu/mL) kan indikera akut disseminerad infektion med nedslag i njuren, vilket i så fall bör bli föremål för utredning och behandling. Patienter med KAD löper stor risk för kolonisering med Candida och en sådan kolonisering skall inte behandlas om inte särskilda skäl föreligger. Behandling Candida-infektion Förstahandsläkemedel vid candidemi är en echinocandin: caspofungin, anidulafungin eller micafungin, När tillståndet stabiliserats och det är frågan om en känslig stam byts behandlingen till flukonazol, Vid terapisvikt är liposomalt amfotericin B ett alternativ. Rekommenderad behandlingstid 2 veckor efter första negativa odling. Längre behandlingar, upp till 1-3 månader, behövs ibland vid akut disseminerad candidiasis. Samma initialbehandling gäller infektioner orsakade av Candida -arter med nedsatt känslighet mot flukonazol, t ex C. glabrata och C. krusei, I dessa fall får man ofta fortsätta behandlingen med echinocandiner under hela behandlingstiden. Vorikonazol kan någon gång användas som ett peroralt alternativ i slutet av behandlingen. Förutom behandling med antimykotika bör patientens CVK avlägsnas och en ny, i de fall en sådan krävs, läggas i ett annat kärl. Denna rekommendation är inte lika stark vid behandling med en echinocandin som vid behandling med flukonazol. CVK ska dock alltid avlägsnas vid persisterande eller recidiverande candidemi, vid tecken på lokal infektion eller om orsakande Candida -art är C. parapsilosis, Aspergillus-infektioner Invasiv infektion med Aspergillus eller andra mögelsvampar är mindre vanlig i denna patientgrupp men förekommer ibland. Förutom vid de traditionella patientgrupperna (se nedan), ses Aspergillus -infektioner främst hos patienter med kronisk lungsjukdom. Patienter med lång tid på intensivvårdsavdelningen efter trauma/sepsis kan ha en påtagligt tidnedsatt T-cellsfunktion och ökad känslighet för dessa infektioner. Andra riskfaktorer är levercirros, njursvikt, diabetes och behandling med kortikosteroider. Aspergillus -infektion har även iakttagits hos intensivvårdspatienter som vårdas på grund av influensa eller Covid-19. Kliniskt kan dessa Aspergillus -infektioner yttra sig som subakut eller kroniskt nekrotiserande, fibrotiserande och/eller kaviterande lungsjukdom. Behandlingen sker i princip på samma sätt som hos patienter med hematologisk eller malign sjukdom, se nedan. Efter transplantation, vid hematologisk eller malign sjukdom I denna grupp är infektioner orsakade av Aspergillus, Mucorales och andra mögelarter vanligare än Candida -infektioner. Ingångsport är oftast lunga eller sinus men ibland kan infektionen utgå även från hud eller tarm. Dokumenterade Candida -infektioner utgörs främst av candidemi. Vid metastatisk Candida -infektion hos neutropena patienter utvecklas inte mikroabscesser som vid akut disseminerad candidiasis utan svampen växer till lokalt och symtom kommer först när antalet neutrofila celler börjar återkomma. Multipla abscesser ses då med CT/MRT i lever, mjälte eller andra organ. Detta tillstånd tar även med adekvat behandling lång tid att läka och har därför kallats för kronisk disseminerad candidiasis eller hepatosplenal candidiasis efter den vanligaste lokalisationen i lever och mjälte. Diagnostik av invasiva svampinfektioner hos patienter med hematologisk eller malign sjukdom eller patienter som genomgått transplantation är förenad med betydande svårigheter. Såväl klinik som diagnostik påverkas av grad och typ av nedsatt infektionsförsvar. Därför sker behandlingen hos dessa patienter oftast på varierande grad av misstanke om invasiv svampsjukdom. Behandling Aspergillus-infektion, verifierad eller misstänkt Vorikonazol och isavukonazol är förstahandsmedel. Liposomalt amfotericin B och posakonazol utgör andrahandsalternativ. Caspofungin har också indikationen aspergillos men effekten är sämre än vid behandling med de övriga. Vid terapisvikt på en azol är liposomalt amfotericin B att föredra. Behandlingstiderna är mycket varierande beroende på utbredning, kliniskt läkningsförlopp och underliggande infektionsförsvar men i verifierade fall rekommenderas behandlingstiden vara minst 6 veckor. Behandling Mucorales-infektion, verifierad eller misstänkt Liposomalt amfotericin B ges i hög dosering. Isavukonazol är ett peroralt uppföljningsalternativ som också kan prövas som primärbehandling om liposomalt amofotericin B bedöms olämpligt, vilket kan vara fallet vid nedsatt njurfunktion. Vid svårbehandlade svampinfektioner som t ex Mucorales -infektioner utgör kirurgi, om sådan är möjlig, en viktig komponent för att minska svampmängden. Behandlingstiden är som vid Aspergillus -infektion beroende på utbredning, kliniskt läkningsförlopp och underliggande infektionsförsvar. I verifierade fall rekommenderas behandlingstiden inte understiga 12 veckor. Behandling Candida-infektion Behandlas i princip efter de riktlinjer som ovan skisserats för patienter inom intensivvården. Behandlingstiden kan dock behöva förlängas i avvaktan på att underliggande infektionsförsvar rekonstitueras. Behandling av kronisk disseminerad candidiasis är ofta komplicerad och kräver långvarig behandling. Behandlingen inleds oftast med liposomalt amfotericin B för att sedan följas upp med någon av azolerna. Någon gång kan tillägg av steroider bli aktuell. Empirisk behandling vid misstänkt svampinfektion hos neutropena patienter På grund av svårigheterna att ställa diagnos och den allvarliga prognosen vid väl etablerad diagnos ges inte sällan empirisk svampbehandling till neutropena eller andra tungt immunosupprimerade patienter vid antibiotikarefraktär feber. Behandlingen insätts efter 4-10 dagar alltefter bedömningen av föreliggande riskfaktorer. Caspofungin eller liposomalt amfotericin B är de preparat som använts mest på denna indikation. Neutropena patienter behandlas oftast tills antalet neutrofiler stigit över 0,5 x 10 9 /L. Med förbättrade diagnostiska möjligheter och användandet av mögelaktiv profylax har behovet av empirisk behandling minskat. Patienter med mögelaktiv profylax som utvecklar feber bör, förutom utredning av eventuell genombrottsinfektion, även utredas med avseende på andra tänkbara orsker till febern. I många fall finns även anledning att kontrollera plasmakoncentrationen av givet profylaxläkemedel. Kryptokock-infektioner Kryptokocker orsakar i de flesta fall en progredierande meningit. Patienter med nedsatt T-cellsfunktion riskerar att infekteras och därför ses infektionen oftast i samband med hiv/aids. Ibland drabbas även patienter med blodmaligniteter eller som behandlas med immunsuppressiva läkemedel. I enstaka fall förekommer infektionen hos patienter utan påtagligt nedsatt infektionsförsvar. Behandlingen inleds helst med en kombination av liposomalt amfotericin B + flucytosin i 2 veckor. Alternativt ges liposomalt amfotericin B enbart i 4-6 v. Om patienten då svarat på initialbehandlingen och har negativ odling övergår man till underhållsbehandling oftast med flukonazol, Underhållsbehandlingen fortgår så länge T-cellsfunktionen är påtagligt defekt och i minst 6-12 månader.