Dryck Som Vikingarna Sötade Med Honung?

Vad kallas den dryck som vikingar sötade med honung? Det finns givetvis en sådan dryckockså, men den kallasför mölska, öl-mjöd, honungsöl, eller malt-mjöd, och är inte särskilt lik ett mjöd tillverkat enbart på honungoch vatten. När uppfanns mjöd? Mjödoch öl av säd och honung tillverkades tidigt i Sverige och Norden.

Vad drack vikingarna sitt mjöd ur?

Mjöd och öl

annolikt är att man redan under sten- och bronsåldern har tillagat jästa drycker på t ex äpplen, nypon och olika bär och kanske med

honung som tillsats. Några direkt säkra bevis för detta finns inte, men kärl från bronsåldern som påträffats i Danmark har innehållit rester av jäst dryck beredd på bl.a. lingon och honung. Dessa rester har tolkats som någon form av mjöd eller öl, båda beteckningarna åsyftande ungefär samma dryck och båda kända vid sina namn mycket långt tillbaka i tiden, i Norden sedan långt före vår tideräknings början.

• Mycket enkelt kan skillnaden förklaras som att mjödet var öl gjort på honung.
• Men honung var en dyrbarhet och mjöd ansågs vara s dryck.
• Gudarna var alla väldigt olika i sina personligheter och skepnader, dock hade de en sak gemensamt – ett gott mjöd skulle aldrig lämnas odrucket! Mjödet skänktes sedan till människan och var nog inte vad man drack till vardags, då fick det bli öl.

Det äldsta fyndet i Norden av vad man tror var rester efter mjöd är från omkring 1500 f.Kr. och återfanns i en näverspann som begravts tillsammans med en kvinna. Ingredienserna hade varit vetekorn, tranbär eller lingon, pors samt stora mängder lindpollen vilket tyder på att honung ingått i drycken.

Vikingarnas öltillverkning Man tror inte att vikingarna använde humle för att smaksätta sitt mjöd, utan istället pors som längre fram i historien även kommit att kallas för skogshumle. Men i jämförelse med humlen ger pors ett betydligt kraftigare bakrus, tillika åtföljd av en kraftig huvudvärk. Pors är både laxerande och bakteriehämmande, kanske var det (skrivet med glimten i ögat) därför som var kända för sitt raseri – men friska! Enligt tidiga beskrivningar bestod mjödet endast bestående av honung, jäst och vatten.

Men malt brukade användas, vanligen korn som blötlagts, och då blev det öl. Efter att malten svällt breddes det ut för att luftas och efter en vecka hade kornen börjat gro. Då torkades det, och beroende på hur hög värme man då använde kom man att få olika smaker.

• Därefter blötlades malten i ca 60 -70 °C för att mäskas.
• Även här kunde man påverka smaken beroende på hur länge och vid vilken temperatur mäsken bereddes, så det slutgiltiga resultatet var nog ganska varierande.
• Innan den gudomlig, märkliga och mystiska jäsningen påbörjades tillsattes honungen för att få fart på jäsandet och man använde även bottensatsen från den tidigare satsen.

Jäsningen skedde vid rumstemperatur, s.k. överjäsning, vilket innebar att processen tog mellan en och två veckor. Den färdiga brygden var en mörk, grumlig dryck med en alkoholstyrka på ca två till fem procent. Då det inte fanns några konserverande tillsatser i mjödet får man tro att det förtärdes ganska omgående. Öltillverkning beskriven av 1555 Källor: : Mjöd och öl

Vad var vikingarnas favorit dryck?

Ölet togs fram när det var fest – Till vardags släckte vikingarna törsten med svagt öl som även barnen kunde dricka. Det starkare och mer välsmakande ölet sparades till årets olika hög­tider, och julen var definitivt en av de viktigaste.

• Förutom öl drack de glada gästerna även mjöd som framställdes av honung, vatten och kryddor.
• Efter jäsning låg ­alkoholhalten på mellan 10 och 20 procent – den högsta som gick att åstadkomma innan destilleringsprocessen blev vanlig omkring år 1500.
• Hövdingar och stormän, som ville visa upp sin status, drack i stället vin som de rövat eller köpt i Sydeuropa.
• Julgästerna drack för jämnan och blev kraftigt berusade, men de gjorde det under högtidliga former – åtminstone inledningsvis, medan de fortfarande kom ihåg att de deltog i ett blot: en ritual vid vilken människorna skapade kontakt med sina gudar.
• Vikingarna föreställde sig att Oden och de övriga asarna behövde extra krafter för att kunna jaga bort kölden och den onda vintern.
• Den styrkan kunde människorna ge dem, bland annat ­genom hyllningar, och därför drack julgästerna till gudarnas ära.

Alla gäster fick också blod stänkt över sig medan kvinnorna tillagade offerköttet över eldstaden. Den isländske författaren Snorre Sturlasson har beskrivit de ritualer som ­vikingarna följde under julblotet. Skålarna utbringades av värden och den första tillägnades alltid Oden, asarnas kung. Alla i salen tömde sina bägare “för seger och makt”, och därefter kunde julfirandet ta fart.

1. Nästa skål var till havsguden Njord som skulle fylla vattnen med fisk och garantera sjöfarare en säker resa över haven.
2. Därefter drack sällskapet till fruktbarhetsguden Frej och önskade “år och fred” – det vill säga ett långt liv, välstånd och lycka.
3. Frej såg till att växterna började spira och gro efter vintern, och i juletid var han den viktigaste för vikingarna.
4. Vid det laget började gästerna märka av det starka ölet och uppmärksam­heten riktades mot själva festen.
5. Ofta gick nästa skål till skaldernas gud Brage som skulle se till att underhållningen blev god under de tre festnätterna.

När man skålat för de viktigaste gudarna började de berusade vikingarna i salen att skåla till minnet av personer som dött under året. Det var bara fantasin som satte gränser för vilka namn som ropades upp. Snorre Sturlasson säger ingenting i ­sagorna om hur länge det nattliga gillet pågick, eller om gästerna somnade en efter en, eller om värden skickade sina fulla vänner till sängs. Vi tillagar grisen på olika sätt men efter tusen år den fortfarande oumbärlig på julbordet. © Shutterstock Även om andra rätter har smugit sig in på julbordet är griskött fortfarande den vanligaste råvaran när vikingarnas ättlingar firar jul. Även om ölet var det viktigaste vid julblotet spelade köttet också en stor roll.

• Alla gäster fick också blod stänkt över sig medan kvinnorna tillagade offerköttet över eldstaden.
• Innan maten ställdes fram på långbordet välsignade värden maten med reli­giösa ord och tecken.
• Det kött som ­vikingarna åt under julblotet kom från både offerdjur och från djur som slaktats under hösten, och därefter torkats eller saltats.
• Gästerna blev törstiga av den salta maten och drack därför girigt av det starka ölet under måltiden.
• Nyfångad fisk blev en välkommen omväxling på julbordet, men den populäraste råvaran var gris.
• Fläskkött hade hög status bland vikingarna och de tänkte sig att man fick njuta av griskött varenda dag i livet efter detta.

Enligt asatrons mytologi hade Oden galten Särimner hos sig i Valhall, och varje gång man skar av en bit kött från den växte det ut nytt. På så vis kunde en enda gris mätta alla de döda krigare som asarnas kung kallade till sig. De första kristna var inte så noga med vilket datum jungfru Maria hade fött Jesus. © Bridgeman Kristna präster fick välja fritt när de skulle avgöra på vilken dag Jesus föddes. Bibelns texter berättar att Jesus dog på korset den 25 mars – men det står ingenting om när han föddes.

1. För de första kristna var födelsedagar inte så viktiga.
2. De avfärdade romarnas födelsedagsfester som hednisk dekadens.
3. Inte förrän kring år 200 började de troende intressera sig för vilket datum Jesus var född.
4. I Bibeln fanns inga ledtrådar och därför valde rationella präster helt enkelt den 25 december, då romarna firade sitt nyår.

Denna fest för fruktbarhet och ljus passade perfekt ihop med Jesus i rollen som mänsklighetens frälsare. Därför satsade de kristna hårt på att överta högtiden från hedningarna i Rom. Vikingatidens grisar var av en annan sort än de som bor i vår tids stallar.

1. Festdeltagarna utgjorde en allt bedrövligare syn i takt med att julnätterna gick.
2. De var nedstänkta med offerblod, kladdiga av köttsaft och blöta av spillt öl och mjöd – och ibland även av uppkastningar.
3. Av alkoholen blev blicken glansig och de reagerade våldsamt – med glädje eller ilska – på sådant som deras bordsgrannar sluddrade fram under festen.

Efter tre festnätter tog maten och ölet till sist slut och julen var över. Gästerna begav sig hemåt, var och en till sitt, med rejäl baksmälla medan de lovordade värden och hoppades att blotet skulle bli gynnsamt. Inte förrän ett par månader senare fick de veta om gudarna hade fått tillräckligt med kraft för att besegra vintern och locka fram en vår med god tillväxt på åkrarna.

Hur ska man dricka mjöd?

Hur? – De flesta mjöd är godast om de är väl kylda (4-8 °C), och för mousserande mjöd är detta extra viktigt. Undantaget till regeln är vissa kryddade mjöd som kan förvandlas till en helt annan upplevelse om de, likt glögg, värms. Detta ger kryddorna en chans att tränga fram. Portionsstorleken som serveras beror främst på alkoholhalten, samt hur sött mjödet är. Ett torrt mjöd, eller halv-torrt mjöd som inte är alltför starkt bör serveras i portioner av 10-25 cl. För ett sött mjöd av samma alkoholstyrka bör portionerna istället ligga mellan 8-15 cl. Med extremt söta och lite starkare dessertmjöd bör man vara lite varsammare och hålla sig till 4-8 cl. En mölska som ofta är betydligt svagare än mjöd, kan man utan problem servera 40 cl av. De glas man använder sig av måste givetvis passa den mängd som ska serveras, och gärna kännas rätt i den miljö man dricker det i. Ett vitvinsglas passar de flesta mjöd utmärkt, men för mousserande mjöd t.ex. passar flûteglas bättre, och ett värmt kryddat mjöd bör drickas i någon form av keramikbehållare så att man inte bränner sig. Historiskt sett dracks mjöd ofta ur en vid bägare, och om man vill fånga den känslan, så kan man använda sig av glas med lite bredare kupa. Vilken typ av mat som passar mjöd beror främst på hur sött mjöd det är. Många söta dessertmjöd går perfekt ihop med lagrade ostar, och fungerar självklart också bra till dessert eller som avec till kaffet. Halvsöta mjöd passar bra till lite syrliga desserter, kryddstark mat, kyckling, eller griskött. Medans torra mjöd fungerar väldigt bra till fisk, skaldjur, sallad, och de flesta förrätter. För att avgöra mer precist till vilken maträtt ett mjöd passar, måste man självklart ta hänsyn till övriga smaknyanser. Torra mjöd fungerar även bra som aperitif, och nästan vilket mjöd som helst kan vara en kul välkomstdrink.

Vad åt och drack vikingarna?

Kött och fisk – Vikingarna har haft en köttdiet baserad på griskött. Fårkött, fisk och vilt har också spelat en stor roll. Särskilt bör sälen nämnas, som lämnade kött, blod och fett. Musslor och andra skaldjur utgjorde i vissa fall omväxling i kosten. En del kött åts färskt, medan det mesta konserverades på olika sätt – torkning, surning, gravning genom nedgrävning, rökning, saltning och under den kalla årstiden även frysning.

När bålet är tänt bör lerkärlet sättas in vid sidan av elden. Härvid uppvärms kärlet från sidan och inte från botten, som annars är brukligt. Här måste man vara uppmärksam så att inte maten bränner fast på kärlets ena sida. Därför måste man röra om i kärlet, inte bara för att slippa att maten bränner fast på ena sidan, utan också för att fördela värmen i maten. Det är också nödvändigt att vända på kärlet. Då lerkärl är en dålig värmeledare, kan maten koka på ena sidan och vara kall på andra sidan. Slå inte av skeden mot kanten på lerkärlet efter omrörning, det kan få kärlet att spricka. Ha hellre en liten skål i närheten att lägga skeden i. Används uppvärmda stenar till kokning, så var försiktigt när stenarna läggs i kärlet. Till detta kan användas en stor lerskärva eller ett par våta träskedar. Ha alltid ett kar med vatten stående i närheten. Lerkärl tål inte att stå i elden med bara lite vatten eller mat i utan går då lätt sönder. Kärlen måste alltid vara fyllda till minst hälften. Därför är det viktigt att välja rätt storlek på kärlen. Om man skall ha salt i maten skall detta tillsättas precis innan serveringen. Saltar man från början, bildas det saltkristaller i kärlets lera vilket gör kärlet svagt och poröst.

▶ Kokt torsk med smör och senap ▶ Kokta vetekärnor med kött och örter ▶ Spettstekning ▶ Kokning i lera ▶Fisk i kokgrop

Vad hette öl på vikingatiden?

Det äldsta ölet ett mjöd Det svenska ölets historia går tillbaka till vikingatiden, då man drack mjöd. Det var en dryck som tillverkades på samma sätt som öl, men som kryddades med t ex kvanne, pors eller honung och fick en helt annan smak än den klassiskt bittra som vi förknippar med ölsmak i dag.

Är mjöd nyttigt?

Tänk på att mjöd är lömsk av sin natur, den är starkare än den smakar. Under de första 3 månaderna är din mjöd lite grumlig, väldigt nyttig och hälsosam eftersom det är ett koncentrat av honung, källvatten och alkohol.

Är det olagligt att göra mjöd?

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga! Att tillverka sprit eller att inneha apparat för tillverkning av sprit är förbjudet ( 2 kap.1 § alkohollagen ). Däremot är tillåtet att tillverka vin, folköl, starköl och andra jästa alkoholdrycker, om det sker i hemmet och är för eget behov ( 2 kap.3 § alkohollagen ).

Hur smakar mjöd?

Innehåll – Traditionellt mjöd tillverkas av honung och vatten. Örter, kryddor, frukter och bär kan tillsättas för att variera smaken. Smaken påverkas också av vilken typ av honung som använts. Mjöd är mer sött än beskt och inte mousserande, på så sätt påminner den mer om vin än om öl. Alkoholhalten brukar ligga mellan 10 och 14 volymprocent.

Vad drack man på järnåldern?

Järnåldern – På järnåldern fortsatte man att odla och ha djur på sina bondgårdar. Nya djur på gårdsplanen var katter och höns. En nymodighet som man odlade var råg. Skogen, sjön och havet var fortfarande viktiga skafferier. Nu blev metallen järn allt vanligare.

• Järn är hårdare än brons och passar bra till att tillverka vardagsredskap av.
• Spadar som förut varit gjorda helt i trä fick nu en vass kant av järn som gjorde att man kunde gräva mycket bättre med dem.
• Det blev också lättare att förbereda markerna för odling med hjälp av en järnkantad plog.
• Under den yngre järnåldern slutade man att använda kokgropar.

Istället lagades maten i grytor och stekpannor av järn. Grytorna hängdes upp i en kedja över elden. Järngrytan håller bättre än en lergryta och en stekpanna i järn blir snabbare varm än en stekhäll i sten. Flintredskapen som förut använts till att skära, skrapa och sticka med byttes under järnåldern ut mot knivar och till och med gafflar av järn. Yxa av järn från järnåldern från gården Stala. Foto: Statens historiska museum. Många av de redskap som järnåldersbönderna använde liknar de som vi använder än idag. En ny uppfinning var handkvarnen som man använde ända in på 1900-talet. Den gjorde det lättare att mala mjöl. Handkvarn. Skansen. Creative Commons 3.0-licens Bröd och gröt var fortfarande vanlig mat, men det liknade inte riktigt den gröt och det bröd vi idag äter till frukost. Gröten kunde vara en blandning av mjöl och gryn men man lade gärna till blod eller fett från djur och serverade gröten okokt eller jäst.

1. Bröden bakades på havre, ärtmjöl, skalkorn, råg och i sällsynta fall även vete.
2. Vissa bröd jästes tjocka med hjälp av lite surdeg medan andra var platta, tunna och ojästa.
3. Tjocka bröd bakades i askan i eldstaden eller gräddades i ugn.
4. Tunna, ojästa eller självjästa bröd gräddades i en stekpanna, på en flat sten eller på en lerplatta, alternativt bakades i en ugn.

En vanlig typ av maträtt var paltbröd och blodpalt. I dessa ingick bland annat blod, korngryn eller kornmjöl som rördes till en smet som sedan formades till små bröd eller bullar. Antingen kokade man bullarna eller så gräddades de på en häll eller i en stekpanna.

1. En del av de färdiga paltbröden torkades så att de kunde förvaras länge.
2. Blodpaltsknäckebröd! Det fanns många olika sätt att göra maten mer hållbar.
3. Torkad och rökt mat var vanlig men man kunde också syra och jäsa maten.
4. Fil och yoghurt som är syrad mjölk äter många av oss idag varje dag, och på järnåldern fick man nog surströmming, surkål och surkött till middag ganska ofta.

Salt mat håller sig längre än färsk och arkeologerna tror att salt kan ha använts under förhistorien. Från en järnåldersgård vid Varla utanför Kungsbacka finns det spår av ett saltkokeri där man kokat havsvatten för att få fram saltet. Blev man törstig drack man förutom vatten även många jästa drycker som mjöd, öl och vin.

Vad heter vikingarnas tro?

Gudarnas boning – Asgård – I vikingarnas tro var världen ett jättelikt träd, en ask som hette Yggdrasil. I den bodde alla levande varelser. Högst upp i kronan låg Asgård, där bodde gudarna som kallades för asar. Några är Tyr, Frigg, Freja, Balder, Heimdal, Brage och Idun. Både för gudar och människor skulle slutet ytterst bli världsundergången, Ragnarök.

Hur stark var ölen på vikingatiden?

Hur smakade öl förr? – Vad kan man säga om detta tidiga öl? Säkert var det mycket grumligt, en del var rödaktiga och andra svarta. Malten torkades nog över öppen eld och gav ölet en väldigt rökig smak. Alkoholhalten var låg, bara 2–3 volymprocent. I gengäld drack man hela 3–5 liter om dagen – eftersom maten oftast var mycket salt.

Var kan jag köpa mjöd?

Svensk natur på flaska. Här kan du beställa exklusivt Svenskt Mjöd, lokalt producerat från Skåne i söder till Västerbotten i norr.

Kan man köpa mjöd på Systembolaget?

Imkergut Mjöd Honungsvin, 2014 Om producenten Cum Natura GmbH har sitt säte i Bühl i Tyskland. Företaget har egna biodlingar och producerar flera olika typer av produkter baserade på honung. Visste du att. Mjöd, även kallat honungsvin, får sin alkohol genom jäsning av honung, men även andra råvaror kan förekomma.

1. Vid tillverkning används vanligtvis samma teknik som när man gör vin, förutom att man använder vatten och honung istället för druvsaft.
2. Mjöd kan smaka och se ut på många olika sätt beroende på vilken mängd, kvalitet och sort av honung som används och eventuellt om annan frukt, bär, kryddor, malt eller något annat ingår.

Doft Stor doft med tydlig karaktär av honung, inslag av pomerans, kryddor och marsipan. Smak Nyanserad, söt smak med tydlig karaktär av honung, inslag av pomerans, örter och marsipan. Serveringstips Serveras vid 8-10°C som sällskapsdryck eller till rätter av ljust kött eller till vitmögelostar.

• Förpackningars klimatavtryck Sortiment Drycken ingår i vårt fasta sortiment.
• Sortimentet uppdateras fyra gånger om året och består av cirka 2 400 drycker.
• Butikens storlek och vad kunderna efterfrågar avgör vilka drycker som finns i vilka butiker.
• Hela det fasta sortimentet kan handlas online utan extra kostnad.

Leverantör Umida Partners AB Kolliinformation Leverantören uppger att denna vara förpackas i hela kollin om 12 st. : Imkergut Mjöd Honungsvin, 2014

Hur gör man Mölska?

Skitenkelt, brygg en bra öl med mycket restsötma och använd lika mycket honung som malt. Mycket karamellmalt med andra ord för honung jäser ut torrt. Brukar blanda vanlig svensk honung med skogshonung från Lidl.

Vad åt vikingarna för att bli aggressiva?

Bolmört fick vikingarna att gå bärsärk. Enligt en studie kan vikingatidens beryktade bärsärkar ha intagit giftig bolmört för att sedan löpa amok på slagfältet. ‘De gick bärsärkagång och förlorade sin mänskliga natur när de blev vreda och satte iväg, galna som hundar.

Vad var vikingarna duktiga på?

Vikingar Vikingarna levde i Norden för ungefär tusen år sedan. De var duktiga seglare och skeppsbyggare och de seglade runt om Europas länder. Vikingarna färdades österut genom floderna i Ryssland och nådde ner till Kaspiska havet. Västerut nådde de ända bort till Amerika.

• Vikingarna kunde konsten att navigera (= hitta sin väg över havet) med hjälp av solen och stjärnorna.
• De flesta vikingar som gav sig ut på sjöfärder var handelsmän som köpte och sålde varor längs sina seglingsvägar.
• Men det hände även att de gick på plundringståg.
• Vikingarnas långskepp var snabba och lätta och kunde både ros och seglas.

Det gjorde att de kunde ta sig fram nästan överallt. De kunde segla ifatt ett tyngre handelsskepp eller ro upp för en flod för att lägga till i en vik för att anfalla en by eller stad i närheten och sedan snabbt ta sig tillbaka till skeppet med sitt byte.

Vad kallade vikingarna sig själva?

De kallade inte sig själva för vikingar – Ordet Viking kommer ifrån “Vikingar”, som på fornnordiska betyder pirat eller plundrare. Så även om vi känner till de fornnordiska krigarna som Vikingar, så är det inte så troligt att de själva kallade sig för det. Bild: Shutterstock

Varför heter det IPA?

För englandsmarknaden lagrades ölet alltid ett par år, men när det skickades till Indien gjorde man det färskt och lagringen skedde under båtresan dit. Efter hand kom ölet att kallas India pale ale och det utvecklades vidare bland bryggerierna i staden Burton.

Vilken öl är populärast?

Mest sålda öl 2021 – räknat i liter – Högst upp på topplistan hittar vi Norrlands guld Export, en ljus lager med maltig smak och inslag av citrus, örter och knäckebröd. Den har ökat i försäljning med nästan 20 procent sedan 2019 – och ligger nu på nära 20 miljoner sålda liter.

1. Norrlands Guld export – 19 869 865
2. Mariestads Export – 15 243 270
3. Falcon Export – 10 552 380
4. Ey’Bro – 10 209 643
5. Sofiero Original – 9 293 141
6. Kung – 8 818 390
7. Fem komma tvåan – 7 979 728
8. Spendrups Premium Gold – 5 525 279
9. Norrlands Guld Djup 5 721 959
10. Pripps Blå Export – 5 149 922

Källa: Systembolagets försäljningsstatistik Sveriges mest sålda öl 2021. Foto: Getty Images/iStockphoto

Vad hette Sverige på vikingatiden?

Norge. Landet bestod i början av vikingatiden av ett antal små, oberoende kungariken. Först år 872 förenades kungadömena under en enda härskare: Harald Hårfager.

Är det alkohol i mjöd?

Innehåll – Traditionellt mjöd tillverkas av honung och vatten. Örter, kryddor, frukter och bär kan tillsättas för att variera smaken. Smaken påverkas också av vilken typ av honung som använts. Mjöd är mer sött än beskt och inte mousserande, på så sätt påminner den mer om vin än om öl. Alkoholhalten brukar ligga mellan 10 och 14 volymprocent.

Vilka drack mjöd?

Historia – Det var inte bara vikingar som drack mjöd i äldre tider. Det äldsta spåret av en jäst dryck innehållande honung är från Kina ca 7000 f.Kr, och den äldsta text där mjöd omnämns är Rigveda från Indien 1700–1100 f.Kr. Mjöd har funnits i nästan alla forna kulturer.

1. Mesopotamier, egyptier, greker, romare, och mayaindianer hade alla någon form av mjöd och nästan alltid ansågs det vara gudarnas dryck.
2. Även i Norden var mjöd en gudadryck.
3. Oden stal det så kallade suttungamjödet från jättar och gav det till asar och män som förstår sig på att skalda.
4. Högst upp på världsträdet Yggdrasil går geten Heidrun ur vars spenar det rinner mjöd som dricks av fallna kämpar i Valhall,

Hur omfattande människornas mjöddrickande var under vikingatiden är dock mindre känt. Det äldsta arkeologiska fyndet i Norden är ett kärl från bronsåldern som påträffats i Danmark vari det finns rester av jäst dryck beredd på bland annat lingon och honung.

Dessa rester har tolkats som någon form av mjöd. Mjödet tros ha varit en dyr högprestigedryck som främst konsumerades vid högtider eller användes som gåva för att säkra allianser. Det finns inga recept på mjöd bevarade från vikingatiden. De äldsta recepten på mjöd härstammar från 1400- och 1500-talen, vilket också är den epok där mjödtillverkning och mjöddryckesvanor är bäst dokumenterade.

Mjöd var till exempel ett vanligt förekommande inslag vid Gustav Vasas hov. Efter 1500-talet blev mjöd betydligt ovanligare, vilket tros bero på en rad faktorer. Biodling skall ha blivit mindre omfattande, dels på grund av att socker blev billigare, dels på grund av att kyrkan ej längre hade samma behov av vax, och också på grund av att importerat vin hade börjat ersätta mjödet.

Var vikingarna smutsiga?

För vikingarna var god hygien en hederssak Vikingarna var så förtjusta i vatten och tvål att de uppkallade en veckodag efter sitt dopp i baljan: Lögardagen (lördag) betydde på fornnordiska “baddag”. Renlighet var så viktigt för vikingarna att när Bysantinska riket år 907 slöt fred med svenska vikingar i Svarta havet krävde skandinaverna tillgång till bysantinernas offentliga bad “så ofta som de ville”.

• På flera håll i Norden började ­vikingens stora baddag med en stund i bastun.
• Arkeologer har grävt ut sotiga stenar ur en bastu på vikingaboplatsen L’Anse-aux-Meadows i dagens Kanada, och fyndet bekräftas av sagor, som berättar att större gårdar på Island hade en bastu i en separat byggnad.
• I Eyrbyggja saga vill bonden Styr hämnas på två oförskämda bärsärkar, som uppvaktar hans dotter.
• Vänligt bjuder han in krigarna i sin svettstuga, som är till hälften nedgrävd i marken och har ett hål i väggen, så att trälar kan hälla vatten på ugnen.
• När de båda vilda krigarna ­spärrats in i stugan låter Styr dem sitta så länge i värmen att de är helt vimmelkantiga, när dörren öppnas.
• Därefter hugger han ned dem med sitt svärd.

Djurfett + aska = tvål, Så löd vikingarnas recept på tvål.

1. Efter att ha suttit i svettstugan hoppade vikingen i en stor träbalja och tvålade in sig från topp till tå.
2. Vattnet var troligen inte uppvärmt, så att han skulle svalkas av efter bastuns hetta.
3. Hela kroppen skrubbades omsorgsfullt, men håret och skägget fick särskild uppmärksamhet.
4. Vikingen lät tvålen sitta extra länge i hår och skägg för att bleka det, eftersom ljust hår var eftertraktat.
5. De nordiska ­sagorna varnar rent av för personer som inte är till­räckligt ljushåriga.
6. Skalden Egil Skallagrímsson hade mörkt hår och betraktades som dyster och otillräknelig, eftersom han inte var blond.
7. Den starka, oparfymerade tvålen hjälpte många – år 921 stötte den arabiske upptäcktsresanden Ahmad Ibn Fadlan vid Volgafloden i Ryssland på vikingar med ­saffransgula helskägg efter längre tids blekning.

Pincett: Vikingen har sannolikt använt sin pincett för att dra ut långa hår i öronen och för att dra ut långa hår ur näsan. Kanske har han även plockat ögonbrynen – mosslik med välvårdade bryn visar i varje fall att vikingens förfäder under bronsåldern trimmade ögonbrynen.

Nagelrensare: Vikingen var bonde, och även om han hade trälar för att utföra det hårdaste arbetet på åkrarna blev händerna smutsiga. Med en platt metallpinne kunde han skrapa bort jord under naglarna. Kam: Arkeologer har funnit hundratals kammar av ben eller trä. De är så fint gjorda att de sannolikt gjorts av professionella kammakare.

En del kammar har grova tänder i ena änden – för att reda ut håret – medan den andra ändens tättsittande tänder ­användes för att kamma ut löss. Örslev: För att gröpa ut vax ur örat hade vikingen en liten, fint bearbetad slev av djurben, silver eller ­elfenben.

• Efter ett långt bad skulle håret sättas enligt konstens alla regler, för frisyren var en allvarlig sak under vikingatiden.
• Utöver talrika arkeologiska fynd av saxar och kammar vittnar kunganamn som Sven Tveskägg och Harald Hårfager om hur stor vikt vikingarna fäste vid sitt hår och sitt skägg.
• I Hørning i Danmark har arkeologer grävt ut vikingatidens motsvarighet till det moderna toalettbordet: ett träbord med tillhörande tvättfat – så kam, sax och handspegel alltid var inom räckhåll.
• Modets nycker växlade under vikinga­tiden, och från arkeologiska fynd känner historikerna till flera typiska vikingafrisyrer.
• Mest utbrett var tydligen axellångt hår, som kammades dagligen.
• Till det hörde ett skägg, som inte heller det fick växa vilt eller se ovårdat ut.

Om en viking helt lät bli att tvätta håret med vatten och tvål var det ett tecken på sorg. När guden Balder mördades lät hans bror Vale enligt ­vikingarnas myter bli att tvätta hår och händer, tills han hade hämnats för mordet.

1. Omkring år 1000 besökte den arabiske handelsmannen at-Tartuschi vikingarnas stora handels­centrum Hedeby i Danmark, och enligt honom hade stadens män och kvinnor sminkade ögon.
2. Det fick dem enligt at-Tartuschi att se både yngre och vackrare ut.
3. Trots hans resebeskrivning har arkeologerna hittills inte hittat vare sig eyeliner eller mascara under utgrävningarna av Hedeby.
4. Det är även ovisst om vikingarna pyntade kroppen med tatueringar.
5. Enligt en annan arabisk resenär, Ibn Fadlan, var vikingarna vid Volgafloden från fingertopparna till halsen “målade” med mörkgröna figurer och träd.
6. Inga andra källor har dock kunnat bekräfta hans påstående.

Från den öppna eld­staden spreds rök och matos i hela huset. © Shutterstock

• Efter hand som lördag blev till söndag, måndag och tisdag började vikingarna lukta allt mer.
• I sina hus hade de en öppen eldstad, som gav upphov till en konstant röklukt, som satte sig i håret, huden och kläderna.
• I den bortre änden av huset vistades kor, grisar och får på nätterna, och doften från dem måste också ha satt sin prägel på de boendes kroppslukt.
• I jämförelse med många européer, som badade endast ett par gånger om året, har vikingarna dock varit väldigt väldoftande.

1. Från arabiska och engelska källor vet historikerna att vikingarna även bar fina kläder.
2. Eftersom de flesta vikingar troligen ägt endast ett fåtal plagg måste de ha tvättats regelbundet – kanske på baddagen.
3. Medan vikingen själv låg i blöt, har en träl eller hans fru troligen tvättat hans kläder och torkat dem så gott det gått.
4. Understället var nämligen av ylle och tog lång tid på sig att torka, medan linnesärken till överkroppen och linnebyxorna snabbt kunde tas ned från tvättlinan.

• Utomhusbassänger med vatten från varma källor fungerade under vikingatiden som mötesplatser på Island.
• Där kunde kvinnor och män, unga och gamla diskutera världsläget.
• I Laxdæla saga ser den listige Kjartan till att planera sitt besök vid den lokala varmvattenkällan så att han är där samtidigt med den vackra Gudrun, som han åtrår.

Även i Skandinavien fanns det offentliga bad. Arons saga nämner att Trondheim hade ett badhus med två rum – vardera med plats för 50 män. Sverres saga nämner att många av kung Sverres krigare satt i Trondheims badhus, när staden ­attackerades. Ingen av de båda sagorna förklarar emellertid om kvinnor hade tillträde till norska badhus.

Vad talade vikingarna?

Vilket språk talade vikingarna? Hur mycket har skandinavernas språk förändrats sedan vikingatiden? Skulle vi i dag kunna förstå en viking? På 1100-talet slog den is­­ländska lagsamlingen Grágás fast att alla nordiska folkslag talade samma språk – “dansk tunga” eller “danskt mål”. I dag vet historikerna att språket varierade i de olika länderna.

• Svenskarna och danskarna talade nämligen dialekten fornöstnordiska, medan vikingarna i Norge talade fornvästnordiska.
• Omkring år 1000 var fornnordiska det mest utbredda europeiska språket – från Vinland i Amerika till Volga i Ryssland.
• I takt med att skandinavernas makt försvagades förlorade också språket sitt inflytande.
• I stället började språk från sydligare länder påverka skandinaverna, och deras språk utvecklades till dagens, som inte har mycket gemensamt med vikingarnas.

1. Endast på Island talar invånarna än i dag ett språk som påminner om vikingarnas.
2. Med öns läge ute i norra Atlanten har språket sedan vikingatiden inte utsatts för lika mycket yttre påverkan som till exempel svenska och danska.
3. Det betyder att islänningar i dag skulle kunna läsa och förstå en fornnordisk text, eftersom den bara skiljer sig något i stavning, ordföljd och enstaka ords betydelse.

: Vilket språk talade vikingarna?